Kan ju inte påstå att allt flyter på som det borde göra.. Är allmänt ledsen, trött, besviken, fundersam, och jag önskar bara att allt vore lättare än vad det är. Vill ha någon som lägger ner lite tid på mig och det jag håller på med. Bara att känna lite stöd hade hjälpt en hel del.. Skolan står mig upp över öronen och jag vill verkligen inte flytta ifrån vår gård. Jag vill inte. Inte för allt i världen. Är verkligen jätteglad för alla som mår bra, får stöd, och som kommer dit de vill komma. Men ibland undrar jag: när är det min tur?