Livet är struligt och jobbigt. Har aldrig varit så här depp i hela mitt liv. Undrar om lyckopiller hjälper... Inget går som tänkt med varken ponnyerna eller något annat. 2 veckor gjorda på praktiken, 2 kvar. Ständig huvudvärk förföljer mig och saknaden efter mina älskade vänner i Skåne är stor. Men den största saknaden är ändå efter Elsemåla, de underbara åren med mina älskade ponnyer. Saknar Opus, Ossina, Kyrja, Flisan, att vara liten. Saknar allt. Ett stenhus mitt i byn som gjort mig olycklig är förmodligen det värsta som hänt mig.


tre fina ponnyer en väldigt kylig men vacker morgon. Ni gör livet värt att leva! <3